Permittenttrafiken är ett mörkt kapitel i Sveriges historia då flera miljoner nazister tilläts att använda svenska järnvägar på sina resor till och från Tyskland. Innan tågen började rulla, specialutbildades cirka 100 militärpoliser som kom att arbeta ombord på de så kallade ”tysktågen” som gick mellan Tyskland och Sverige, via Norge.

Permittenttrafiken 

År 1939 tillträdde i Sverige en samlingsregering bestående av Socialdemokraterna (med dåvarande statsminister Per Albin Hansson f.1885 d.1946), Bondeförbundet (Centern), Folkpartiet (Liberalerna) och Högern (Moderaterna). Samlingsregeringen styrde Sverige fram till sommaren 1945 och dess mål var främst att hålla Sverige utanför andra världskriget men tyvärr kom Sverige att få en allt annat än neutral roll under andra världskriget.

Permittenttrafiken (även kallad transiteringarna och tysktågen) är ett mörkt kapitel i vårt lands historia då flera miljoner tyska soldater samt vapen och krigsmateriel tilläts att färdas på svenska järnvägar. De transiteringar som pågick 1940-1943 innebar ju att Sverige faktiskt deltog passivt i kriget, på Tysklands sida. Beslutet fattades av regeringen utan att man tillfrågade riksdagen. Överenskommelsen med Tyskland handlade till en början om att låta tyska soldater på permission att färdas till och från Tyskland på svenska järnvägar, men även vapen och krigsmateriel kom snart att fraktas i tungt lastade vagnar på våra järnvägar. Sveriges medborgare kände inte till vad som pågick i landet förrän permittenttrafiken redan var i full gång. Att man över huvud taget fick vetskap om detta berodde förmodligen på att samfundet Nordens frihet, som var emot nazismen, avslöjade det avtal som regeringen hade ingått.

Specialutbildade järnvägspoliser

Inför uppgiften att frakta militära tyska trupper med tåg, specialutbildades cirka 100 militärpoliser som kom att arbeta beväpnade, som järnvägspoliser ombord på tågen. Min farfar var en av de som anställdes av Militärbyråns chef Carl C:son von Horn. Farfar arbetade på uppdrag av kungliga järnvägsstyrelsen – och avlönades av Statens Järnvägar (SJ).

I juni 1940 började tysktågen rulla – till en början den så kallade ”hästskorutten” Trondheim-Narvik (via Storlien-Östersund-Riksgränsen). Därefter tillkom dagliga extratåg mellan norska Kornsjö, (som var ändstation för permittenttrafiken) och Trelleborg. Vissa tåg gick mellan Trelleborg-Narvik. Samma år började man även skeppa över tyska trupper från Helsingör till Helsingborg. Under de tre år som permittenttrafiken pågick reste två miljoner tyska soldater mellan Oslo och Trelleborg, ofta via Olskrokens station i Göteborg.

Permittenttrafiken via Olskroken i Göteborg

Under den tid permittenttrafiken gick via Sverige var min farfar stationerad i Göteborg och arbetade på tågen som gick mellan Göteborg och Norge. Som anhörig har jag många frågor som tyvärr aldrig kommer att bli besvarade. Jag lärde aldrig känna honom och han finns tyvärr inte kvar i livet.

Hur tänkte han egentligen när han tackade ja till uppdraget som polis på dessa ”tysktåg”? Gjorde han ett eget val, eller blev han ”kommenderad” till sin arbetsuppgift? Norge var ockuperat av tyska trupper mellan 1940-45 och farfar hade sina släktrötter där på sin mammans sida, så jag har väldigt svårt att tro att han på något sätt sympatiserade med nazisterna, men man kan aldrig riktigt veta hur människor tänker och fungerar.

Förhoppningsvis gjorde han någonting bra under sina resor. Kanske hjälpte han människor? Man kan alltid hoppas. Kanske var han en av de som smugglade svenska tidningar till Norge genom att placera dem under tågen när de passerade Göteborg? Tyvärr kommer jag aldrig att få veta…