Huggormar har kanske inte så mycket med släktforskning att göra, men en vacker vårdag i maj var det faktiskt en liten sprallig orm som höll på att sätta stopp för den här tantens brinnande intresse för släktforskning…och min släktlinje.

Vill passa på att varna för ormar nu efter den kalla våren och ge några små tips samt berätta hur man absolut inte ska göra om man råkar bli biten av en huggorm.

En solig varm dag

Det var en solig vårdag i början på maj i början på 90-talet. Våren var ovanligt kall det året, precis som nu. Jag arbetade på ortopedkliniken, på Västerås sjukhus och hade lyckats få några lediga dagar. Nu såg jag fram emot att fiska, sola och bada.  Tillsammans med några vänner styrde jag därför kosan mot klipporna vid Ängsö, några mil utanför Västerås. Solen gassade och det var en underbar försommardag. Från bilparkeringen på Ängsö får man promenera ett par kilometer på en slingrande vacker stig, genom ett skogsparti, ned till klipporna.

Även huggormar älskar sol

När våren har varit kall är det inte bara människor som längtar efter att få slappna av i solen. Även huggormarna och deras små ”youngsters”, som kallas ”äspingar”, älskar sol och värme. Och precis som vi människor blir de loja och avslappnade när de solar. När huggormarna har lämnat sitt vinteride i mars – april så tillbringar de någon månad i solen, för att få upp kroppsvärmen, innan de påbörjar sin fortplantning. Denna tid infaller när huggormshanen är cirka 3–4 år medan honorna är 4–6 år gamla när de blir könsmogna.

Ormen bet mig i lilltån

Mina vänner packade upp sina saker vid klipporna och såg fram emot en härlig dag i solen. Själv bestämde jag mig för att gå i väg och fiska på en stenhäll i närheten. Det var 23 grader varmt, så jag beslutade mig för att fiska i bikini. Jag satte på mig mina ”flip-flop-sandaler” för säkerhets skull. Tänkte att det kanske kunde finnas kottar på skogsstigen…

Jag hade bara hunnit gå några meter på stigen när jag kände ett sting av smärta i foten. När jag tittade ner såg jag ett öppet ormgap med två tänder…den hade just bitit i min lilltå! Ormen slingrade därefter iväg genom snåren, snabb som blixten. På min lilltå fanns två märken efter ormens tänder där det rann blod. Jag befann mig i något slags chocktillstånd någon sekund…stirrade på min tå. Ja, det var sant. Ormen hade bitit mig. Jag måste till sjukhus.

Injicerar gift för att döda och för att ”lösa upp” bytet

Äspingars gift anses vara mer giftigt än den vuxne ormens, men hur farligt giftet är handlar mest om hur stor dos gift som utdelas vid bettet, som beror på hur lång tid det har förflutit sedan ormen bet senast. Ormen som bet mig i foten var en vuxen orm. Huggormen injicerar sitt gift i bytet med ett snabbt hugg för att döda, men även för att snabbt smälta maten. Giftet orsakar blödningar och vävnadsskador i bytet vilket löser upp ”musen” eller vad det nu kan vara som är bytet, inom något dygn.

Hamnade på hjärtintensiven

Jag ropade på mina vänner att jag hade blivit ormbiten och måste till sjukhus, snabbt. Ingen trodde mig, så jag började springa mot bilparkeringen för att ta mig till någon slags ”säkerhet”. Jag hade en otäck smak av metall i munnen och för varje steg jag tog svullnade benet upp. När jag till slut kom fram till parkeringsplatsen var benet fem gånger så tjockt som vanligt, helt blått och det värkte. Stora blodkärl hade gått sönder från låret och ned längs med benet. Det såg väldigt skrämmande ut. Ormgiftet hade gått upp längs benet och lymfkörtlarna hade försökt att stoppa giftets framfart upp mot hjärtat…

Om man blir ormbiten ska man aldrig springa! På 1177 finns bra råd om man blivit huggormsbiten.

Väl framme vid sjukhusets akutmottagning kunde jag inte gå och hamnade på hjärtintensiven där jag fick tillbringa flera dygn. Sjukhuset hade slut på ormserum så man gav mig istället höga doser kortison. Jag hade blivit biten i lilltån och det var tur det, sa läkaren. Annars hade jag blivit tvungen att amputera. När man blir huggormsbiten så får man ödem i den bitna kroppsdelen och uppåt. Att bli biten i en tå gör att ödem uppstår i benet, men om man exempelvis plockar hallon och blir biten i en hand så kan det vara väldigt farligt då svullnaden kan spridas till hjärnan.

Jag tillfrisknade men kunde inte gå på flera månader. Det första jag fick göra när jag blev utskriven från sjukhuset var att låna en rullstol från ortopeden, där jag jobbade. Rullade omkring mest hela sommaren och kände mig tacksam över livet. Jag har inga bestående men, men ett minne från ormen har jag kvar – en grop där muskeln på mitt ben förut fanns. Huggormars gift är väldigt starka saker och giftet är främst ett matspjälkningsenzym med syfte att ”lösa upp” bytet.

Råd om någon blivit ormbiten

Ring 112 direkt!

Lägg personen ned så att han/hon vilar

Lämna bettet helt ifred

Håll den bitna kroppsdelen stilla och i högläge

Ta av åtsittande saker som skor, ringar och klocka

Ge allergimediciner om du har (betapred, antihistamin, adrenalinspruta)


Råd för att inte bli ormbiten

Bär alltid stövlar i skog och mark!

”Stampa” i marken där du går fram, då flyr ormarna (om de inte är omtöcknade av solen)

Var väldigt försiktig när du plockar bär i buskar och snår.



Obs!
Alla svenska ormar är fridlysta och får absolut inte dödas, skadas eller fångas. Om man hittar en huggorm på egen tomtmark så har man rätt att flytta den till annan plats.