Vintern har varit evighetslång och våren ovanligt kylslagen. Vi befinner oss nu mitt emellan vårdagjämning och sommarsolstånd och värmen sägs vara på väg. Nu är det hög tid att fira! 😊

Valborgsfirandet och dess eld har urgamla rötter. Natten mellan den 30 april och 1 maj har länge ansetts vara magisk, fruktbar och även lite farlig. I Finland och Sverige har vi firat denna högtid, såsom vi känner den idag, sedan medeltiden. Sankta Walpurgi (Valborg) blev helgonförklarad i Tyskland den 1 maj, varför firandet sker i anslutning just till det datumet, men vårfesten med dess eldar har förkristna anor.

Valborg är, liksom lucianatten en övergång till något nytt och förr ansåg man att det var viktigt att vara lite extra försiktig just vid sådana ”passager”. Det var nämligen då som allehanda övernaturliga väsen var som mest aktiva. När djuren lämnade ladugården för att gå ut på sommarbete kunde de passera mellan stora valborgsmässoeldar, för att få lite extra beskydd. Eldarna tändes på berg och kullar. För att skrämma troll och andra illasinnade väsen på flykten var det viktigt att man förde oväsen på olika sätt.

I kyrkans ögon var de gamla hedniska vårfesterna ”häxsabbater”, där de trollkunniga red på kvastar till gamla offerplatser under valborgsnatten. Under natten, som kom att kallas Walpurgisnacht, troddes häxorna festa loss tillsammans med djävulen på höga berg och kullar.

Även de gamla kelterna firade denna fruktbarhetsfest genom att tända stora eldar till guden Bels (Belenus) ära. Eldarna ansågs även skydda boskapen som skulle ut på sommarbete mot sjukdom, häxkonster och allehanda demoner, precis som man trodde här hemma. Eldfesten Beltane, som markerar övergången till sommaren, firas traditionsenligt 1 maj varje år, bland annat på Calton Hill i Edinburg, Skottland.

Nu är det hög tid att fira in våren!

Glad Valborg! Hauskaa Vappua! Happy Beltane!