Det här gamla repiga och illa medfarna fotot föreställer min mormors morföräldrar, Per August Persson f. 1847 och hans hustru Kristina Lovisa f. 1848 som under sin livstid bodde i Kolmården, Östergötland.


När togs fotot?

Fotot är monterat på papp och med guldskrift står fotografens namn, ”Didrik Jansson Hospitalsgatan 8”.
Fotografen Didrik Jansson föddes i Västerås 1857 och flyttade sedermera till Norrköping där han övertog Sohlbergs ateljé på Hospitalsgatan 8 i oktober 1897. År 1903 ändrade ateljén namn till ”Didrik Janssons Eftr.” Mitt repiga gamla släktfoto måste därmed vara taget någon gång mellan åren 1898 och 1903.

 

Kunde ha levt livets glada dagar

Per August, som hade sina rötter i Simonstorp, fick ett stort arv som 11-åring när hans pappa hastigt gick bort. Bland annat ärvde han två hus – Strålsund och Nytorp. Per August hade kunnat leva livets glada dagar tillsammans med sin familj, men istället blev han religiös och skänkte bort sina jordiska tillgångar.

Per August och Kristina Lovisa fick nio barn tillsammans. De första barnen döptes i Svenska kyrkan men plötsligt slutade man att döpa sina barn och prästen antecknade att familjen ”tillhör en nattvardsförsamling”. Även Per Augusts mamma Margareta blev frälst och beslutade sig för att gå med i den baptistiska församlingen.

Bibelkvinnor i slutet av 1800-talet

Att vara baptist på 1800-talet, när det var olagligt att utöva annan tro än den lutherska, kunde vara riktigt tufft. Baptismens grundare, Fredrik Olaus Nilsson blev landsförvisad för sitt brott. I slutet av 1800-talet hade rörelsen vuxit sig stark och det fanns hundratals baptistiska församlingar runt om i Sverige.

Baptistkyrkan gav kvinnor mer framträdande roller än vad som erbjöds inom Svenska kyrkan på den tiden. En av de allra första så kallade ”bibelkvinnorna” var Alma Andersson som var blev evangelist inom svensk baptism i slutet av 1800-talet. Det finns inga skrivna källor som berättar vad min mormors morföräldrar pysslade med där i Krokek, men på det gamla familjefotot ser det nästan ut som om Kristina Lovisa bär någon slags ”prästkrage”. Kanske var det modernt med sådana stärkta kragar på 1800-talet?

Inte ens huset fanns kvar

När Kristina Lovisa avled i februari 1914 fanns inga tillgångar kvar, inte ens huset. De vuxna barnen, som alla bodde i närheten, borde ha sett till att deras far fick en fin och trygg tillvaro på ålderns höst kan man tycka. Men istället sändes han direkt till Krokeks ålderdomshem där han kom att tillbringa de återstående tretton åren av sitt liv. Sveriges ålderdomshem var inga trevliga platser att vistas på, förr i tiden. På hemmen bodde, förutom fattiga och äldre, även många personer som fått diagnosen ”sinnessjuk” och ”vansinnig”.
Per August avled där i juli 1927 och hade då tillbringat 13 år ”på hemmet”.

Inga muntergökar

Några muntergökar verkar de inte ha varit, Kristina Lovisa och Per August. De var djupt religiösa och väldigt stränga. Religiositeten och den lite mer surmulna inställningen tycks sedan ha ärvts vidare till barnen. Även min mormors mamma, Hedvig Kristina, var sträng och djupt religiös.

På baksidan av fotot med Per August och Hedvig Lovisa har min mormor skrivit: ”Fru Anderssons älskade Föräldrar. Vår mormor och morfar”. ”Fru Andersson” dvs mormors mamma, Hedvig Kristina, var väldigt rädd för sina stränga föräldrar. Hon blev dock lika sträng själv…