Skogsfinnarnas släktnamn bildades ursprungligen utifrån klanledarens egenskaper. Släktnamnet var det namn som en gång i tiden hade burits av släktens patriark och som sedan gick i arv, i generation efter generation. Tillnamnen formades efter yrke, hemvist eller personliga egenskaper såsom namnen Hakkarainen som betyder stenhuggare, Karjalainen som betyder karelare, Käivärärinen som betyder lockig och Pohjalainen som betyder österbottning.

För skogsfinnarna var släktnamnet otroligt viktigt redan på 1200-talet eftersom det visade på vilken klan man tillhörde och vilka rättigheter man hade vad gäller jakt- och fiske, men när de finska nybyggarna satte bo i Sveriges nordliga trakter så förlorade de ofta sina släktnamn. I Värmland och Bergslagen, där det fanns finska präster i vissa församlingar, blev de skogsfinska släktnamnen ganska väl dokumenterade, men i Ångermanland förlorade de flesta skogsfinska familjer sina släktnamn direkt och blev endast dokumenterade med förnamn och tillnamn ”finne”.

De öst-finska släktnamnen har ändelsen -inen, exempelvis Liitäinen, Lehmoinen, Vilhuinen, och Hörköinen.  När det handlade om geografiska benämningar så har släktnamnen ändelsen -lainen, som i namnet Karjalainen.

Källor: Skogsfinska släktnamn i Skandinavien (Bladh, Myrvold och Persson, 2009) och Språk och släktnamn, Finnskogarna.