Centralfängelset på Norrmalm, som även kallades Allmänna straff- och arbetsfängelset för kvinnor, var mellan åren 1827–1896 ett kvinnofängelse där brottslingar som var dömda till längre fängelsestraff placerades. Fängelset, som låg där nuvarande Norra Bantorget ligger, kunde ta emot 300 kvinnliga straffarbetsfångar som alla hade dömts till straff som var längre än två år. En av fångarna var 30-åriga Christina Charlotta från Östergötland, som dömdes för barnamord till tre års straffarbete, spöstraff samt 23 dagars fängelse med vatten och bröd.

Barnamord och ”fosters läggande å lönn”

Många av de kvinnor som kom till Centralfängelset hade svårt att försörja sig själva, var dömda för lösdriveri, prostitution eller upprepade stölder, men en majoritet var dömda för barnamord. Barnamord och ”fosters läggande å lönn” var ett utbrett brott på 1800-talet och trots att man i vårt land hade antagit det så kallade ”Barnamordsplakatet” redan 1778, så var situationen oförändrad. I alla fall bland mindre bemedlade kvinnor. Genom ”Barnamordsplakatet” kunde kvinnor föda sina utomäktenskapliga barn anonymt, men för fattiga pigor på landsbygden var det svårt att dölja graviditeten och man hade sällan möjlighet att lämna barnen till barnhus, som endast fanns i storstaden.

Skammen och svårigheter att försörja sig gjorde att somliga kvinnor inte såg någon annan utväg än att döda sitt nyfödda barn. Det gjorde pigan Christina Charlotta år 1850. Hon arbetade på gården Sjögestad i Vreta kloster när hon födde sitt barn, lade den lilla i skogen och hoppades att ingen skulle märka något. Fem år tidigare hade hon fött en liten son som ogift och kämpade nu för att försörja sig själv och barnet. En ogift mor fick utstå spott och spe på den tiden och det var inte heller självklart att man fick behålla sitt arbete om man hade fött oäkta barn. Fattiga människor med oäkta barn var också en ekonomisk belastning för socknen som var skyldig att försörja dem, vilket på sina håll gjorde att ogifta mödrar fördrevs från sin hembygd.

Ödesdigra konsekvenser

Efter åtta dagar hittades barnet, avlidet, och Christina Charlotta ställdes inför rätta, anklagad för barnamord. I födelse- och dopboken 1850-03-18 har prästen skrivit: ”Avlidet gossebarn, Sjögestad (oäkta). Modern pigan Christina Charlotta Krán som nu för andra gången fött oäkta barn. Barnet skall hafva blivit framfött med liv men af modern genast lagt å lönn och först 8 dagar därefter upptäckts. Begraves”.

Det fruktansvärda livsval Christina Charlotta gjorde i mars 1850 kom att få ödesdigra konsekvenser. Den 5-årige pojken skickades iväg till släktingar och fick växa upp utan sin mor. Christina Charlotta dömdes, dels för ”barnaläggande å lönn”, dels för 2: a resan lönskaläge (sexuell förbindelse mellan två ogifta personer). Hon dömdes till 20 piskrapp, kyrkoplikt samt 2 års straffarbete på Norrköpings spinnhus, men straffet skärptes ytterligare.

Jag har skrivit lite mer om kyrktagning, kyrkoplikt och lönskaläge i blogginlägget ”Synen på den ogifta modern i det gamla bondesamhället”.

Rasp- och spinnhus

Det första spinnhuset grundades i Holland i slutet på 1500-talet och det första spinnhuset i Sverige slog upp sina portar år 1724, på Långholmen i Stockholm. Spinnhus fanns även i Norrköping och i Göteborg (nuvarande Gullbergsbrohemmet). Rasp- och spinnhusen var så kallade förbättringsanstalter där tjuvar, lösdrivare och prostituerade utförde tvångsarbete. Kvinnorna spann ull till textilindustrin och männen raspade trä till färgämnen. År 1827 ersattes Långholmens spinnhus med Centralfängelset på Norrmalm.

Fängelse ”wid vatten och bröd” på Linköpings kronohäkte

När Christina Charlotta hade avtjänat spöstraff samt pliktat i kyrkan, sändes hon till Linköpings kronohäkte där man antecknade att hon var 5 fot, 5 ½ tum lång (cirka 1,66 cm), hade svart hår och bruna ögon och var 30 år gammal.

Hennes straff hade nu utökats till 3 års straffarbete på tukthus samt 23 dagars fängelse med vatten och bröd. Att dömas till fängelse ”wid vatten och bröd” var ett hårt straff på 1800-talet. Svälten satte ned fångarnas immunförsvar och fängelserna härjades av återkommande infektioner och farsoter på den tiden.

Den 17 juli afsänd till Norrmalm

Den 17 juni 1850 inleddes straffet och avslutades den 10 juli. Christina Charlotta var stark och klarade nästan en månad med vatten och bröd. Hon kvitterade ut sina persedlar – en rutig kofta, två rutiga klänningar, några underkjolar, tre halsdukar, en sjal och två par kängor. Hon hade dessutom 12 riksdaler och 1 skilling.

På Linköpings kronohäkte antecknades: ”Den 17 juli afsänd till Norrmalm”.
Nyss utsläppt från häktet påbörjade Christina Charlotta så den långa resan till Stockholm där 3 års straffarbete väntade henne på Centralfängelset. 

Vid ankomsten till Centralfängelset antecknades att Christina Charlotta hade svart hår, bruna ögon, oval ansiktsform, var 1,66 cm lång och ”bleklagd”. Hon var född i Vists socken i Linköpings län, ogift och vid tiden för straffet var hennes far anställd som bruksarbetare vid Ohrnäs bruk. Straffet antecknades också: ”Vållande till sitt fosters död. Undergått 23 dagars fängelse vid vatten och bröd och skall i tre år till allmänt arbete hållas”.

Hon fick nu åter igen lämna ifrån sig sina pengar och kläder och varje pinal antecknades noggrant i fängelsets liggare. Förutom de kläder hon nyligen kvitterat ut från Kronohäktet i Linköping, hade hon även en ring, ett lakan, ett snörliv, några näsdukar samt 5 förkläden i sitt bagage.

Tuff tid i fängelset

Livet på kvinnofängelset var tufft och många hungrade då de små matportionerna, som endast bestod av gröt, soppa och välling, inte gav tillräckligt med näring. Många fångar insjuknade i tuberkulos och lunginflammation under fängelsetiden och många avled. Varje morgon väcktes man i ottan och påbörjade arbetsdagen 05.30. Arbetsdagarna var långa och man arbetade fram till klockan 20 på kvällen med att framställa säckväv och sy lakan och fångkläder till landets fängelser. Under hela arbetsdagarna rådde totalt talförbud och att skratta, prata eller sjunga kunde innebära disciplinstraff i form av isolering i en kolsvart cell under en veckas tid. Man kunde också straffas genom minskade matransoner.

Frigiven år 1853

”Frigiven efter tilländalupen arbetstid. Afgått till Bokhållare Wallberg å Söder” (Anteckning, Centralfängelset 1853-07-23)

Efter tre år kunde Christina Charlotta lämna fängelsebyggnaden som en fri kvinna. Hon kvitterade ut sina persedlar och tog en taxi till Södermalm där ett arbete hos bokhållaren Wallberg väntade. Det verkar som om hon aldrig återvände till sin hemsocken Vist, eller till sitt barn.

Det brott Christina Charlotta begick drabbade inte bara henne själv utan även hennes lille son som tvingades att växa upp utan sin mamma. Att ha en förälder som begått ett sådant grovt brott kan inte ha varit lätt. 1860, när pojken var 15 år, återvände han till Vist och beviljades då att gå till sin första nattvard. Prästen har i församlingsboken antecknat att pojkens mamma vistats på tukthus och inte kunnat ta hand om sin son under många år. Han lade dessutom till att pojken är ”mindre vetande”.

Trots en tuff start växte den lille gossen upp till en skötsam man, som förhoppningsvis fick ett lyckligt liv. Han gifte sig 1867 och fick fem barn tillsammans med sin hustru.

Här kan du läsa de gamla fångrullorna

Christina Charlotta är inte en släkting till mig men hennes livsöde har väckt min nyfikenhet och intresse. Jag har därför följt henne genom kyrkböcker och fängelsearkiv för att försöka ta reda på vad som hände henne och hennes lille son.

Linköpings universitet har publicerat en sökbar databas över fångrullorna för Linköpings kronohäkte (1806–1892), Norrköpings fångvårdsanstalt (1826–1886) och Norrköpings spinnhus (1814–1920) som kan läsas helt utan kostnad. Du hittar söktjänsten här

 På Arkiv Digital finns många fängelsearkiv att ta del av. För att läsa krävs abonnemang, men det finns nu möjlighet att testa gratis under 24 timmar.

 

Källor: Linköpings universitet, Arkiv Digital, ”Centralfängelset å Norrmalm 1827–1896: en studie av kvinnliga fångars liv på 1800-talet” av Kerstin Brandmann (1988) och Stockholmskällan.