Publicerad i Samer och finnar i folktron, Småland

De är troll, se ut som troll och de kunna trolla…

Målning: ”Troll och Tuvstarr”, 1915, av John Bauer (1882-1918)

Folklivsforskaren Gunnar Olof Hyltén-Cavallius (1818 – 1889) författade på sin tid böckerna ”Wärend och Wirdarne”, som gavs ut i två band, där han lyfter fram gamla berättelser från förkristen tro och kult i det historiska området Värend i södra Småland. Hyltén-Cavallius verk är intressanta eftersom de återger berättelser som är hämtade direkt från den gamla folktron. Samtidigt är det här skrämmande dokument som avslöjar hur man såg på de människor som hade finska/samiska rötter, ända in på 1800-talet.


Trollkunnig urbefolkning

”De är troll, se ut som troll och de kunna trolla”, menade folklivsforskaren och syftade på de ”troll” som hade bebott området sedan urminnes tider. Enligt de folkliga berättelser som levde kvar, hade detta urfolk kopplingar till samer/finnar. Med tiden trängdes ”trollen” undan av ”yngre åkerbrukande stammar” och kom så att leva en mer undanskymd tillvaro, men deras ättlingar, ”trollpackorna”, eller de så kallade ”holdorna”, fanns, enligt författaren, alltjämt kvar i området när han skrev sina texter 1863.

Professor Carl Johan Schlyter (1795 – 1888) menade att samerna är Sveriges äldsta befolkning och ursprungligen bebodde stora delar av landet, men de blev med tiden bortträngda från jordbruksmarker och till sist ”omringade” i Småland, i det område där folklivsforskaren Hyltén-Cavallius samlade sina berättelser om urbefolkningen ”trollfolket”…

 

Ovänligt trollfolk som höll till i skogarna

Etnologen Hyltén-Cavallius författade sina texter i mitten på 1800-talet och hävdar att vid den tiden var det ännu en rådande föreställning i området, att Värend och större delen av Götaland, en gång i tiden hade bebotts av ett urgammalt folk, de så kallade ”Trollen”. Dessa ”troll” bodde i skogarna där de förde ett nomadiserande liv som jägare och fiskare. Därtill ägnade de sig åt allehanda ”svart” magi. ”Trollen” var allt annat än vänliga. De kunde förvirra, förgöra och förtrolla på alla möjliga sätt. Därtill kunde de sända magiska ”trollskott”. De så kallade ”trollskotten”, som även kallades ”lappskott”, ”finnskott”, eller rätt och slätt ”sändningen”, var i den gamla folktron ett magiskt pil- eller bösskott som troddes orsaka plötslig värk och sjukdom hos människor och djur.

”Trollen” var fruktade och avskydda. Dessa varelser var trollkunniga och kunde enligt rådande folktro förvandla sig och ”antaga skepnad af hvad som helst, såsom af ihåliga träd, stubbar, djur, nystan, rullande klot o. s. v.”
”Trollen” var dessutom mycket seglivade och för att ta kål på dem, måste man skjuta med en silverkula, eller med en kula ”omlindad med ett af trollets huvudhår”, hävdade Hyltén-Cavallius, med hänvisning till de folkliga föreställningarna i området.

 

Främmande nationalitet med avskyvärda seder

Hyltén- Cavallius påpekar att det definitivt inte finns något släktskap mellan ”trollen” och ”landets egna kloka”.  De senare ägnade sig nämligen åt ”vit” magi, medan ”trollen” sysslade med förgörningsmagi och elaka trollkonster. ”Trollen” var ”af en, för våra förfäder, skild nationalitet”, menade han. De hade ett främmande utseende, språk, levnadssätt och seder. Även deras religiösa föreställningar och ritualer var främmande och betraktades av allmogen med ”yttersta afsky”.  

Allt pekade, enligt etnologen, på att dessa gamla ”troll” hade sin släkt-koppling till ”de i norra Skandinavien, eller i Nordlappland bosatta folk som på Värendsmål kallas Nord-Lappar, Nordkäringar, Nord-baggar, Finngubbar och Finnakäringar. De är troll, se ut som troll och kunna trolla”, fastslår författaren.

Målning: ”Prinsessan och trollen” av John Bauer 1913.

Urfolket trängdes undan, men ättlingarna fortsatte att trolla

Hyltén-Cavallius kunde inte riktigt förklara hur det kom sig att detta urfolk som kallades ”troll” valde att bosätta sig just i Småland, eller när de dök upp där i skogarna…men han menar att det mesta pekar på att ”trollen” hade finskt eller samiskt ursprung. Det visar sig bland annat i deras forna religiösa bruk och föreställningar i form av naturdyrkan, menar han och lyfter bland annat fram att de fruktade åskan: ”I likhet med Lappar och flera andra naturfolk, ha de således i denna makt sett ett fientligt och fruktansvärt gudaväsen.”

”Trollen” blev med tiden ”undanträngda och till viss del förträlade när yngre åkerbrukande stammar etablerade sig i området”. På så sätt kom detta urfolk att leva en alltmer undanskymd tillvaro, menar författaren, men påpekar att ”trollen” i Småland och Götaland har fortlevt ”ända intill våra tider”. De magiska bruken och trollkonsterna ärvdes nämligen ned till de yngre ”trollbackorna, trollkonorna, trollkäringarne, eller, såsom de i Wärend-lagen jemväl kallas, Holdorna”.

Målning: John Bauer 1908



Samerna i Värend

Professor Carl Johan Schlyter (1795 – 1888) utgav år 1835 boken ”Om Sveriges äldsta indelning i landskap och landskapslagarnes upkomst”. Schlyter menade att samerna var Sveriges äldsta befolkning och ursprungligen bebodde stora delar av landet, men man blev med tiden bortträngda från jordbruksmarker och till sist ”omringade” i Småland. Lars-Nila Lasko har i sin fina och intressanta ”Samisk historieblogg” publicerat en text av Schlyter där han förklarar hur samerna drevs undan:

”Tidigare hafva dock utan tvifvel nybyggare härifrån nedsatt sig på bördigare fläckar af det omkringliggande landet, och der bildat små landskap, som, hvad författningen beträffar, ej stått i någon förbindelse med moderlandet. Bland dessa Små land böra i första rummet nämnas de närmast Värend i vester och norr belägna Finnveden och Njudung. Finnveden eller, som den ock kallades, Finnheden, Finnöknen (Finneidi, i Knytl. S.), innefattade Sunnerbo, Vestbo och Östbo härad, har, enligt hvad namnet tillkännagifver, ursprungligen utgjort en af skogar och hedar bestående tillflyktsort f ör de från fruktbarare bygder undandrifna Lappar, eller som de fordom kallades, Finnar, hvilka sannolikt varit Sveriges äldsta, öfver hela landet utspridda, ehuru nu endast på dess nordligaste snöbetäckta gränsor irrande invånare.”

 

Målning: ”Oskuldens vandring” av John Bauer, 1912.

 

 




Källor: Wärend och Wirdarne, Gunnar Olof Hultèn Cavallius (1972), 3uppl.,
Lars-Nila Laskos historieblogg: https://samiskhistorieblogg.wordpress.com/