Det började i Älvdalen

Foto: Arild Vågen

I början av 1670-talet avrättades sju personer för trolldom i Lillhärdal, Jämtland. Denna rannsakning kom att bli startskottet för en serie trolldomsprocesser som spred sig som en löpeld över Dalarna, Gävle, Hälsingland och Ångermanland. 1675 kom att bli det värsta året under häxförföljelsernas tid i Sverige. Under några få månader avrättades minst 110 människor i Gästrikland och Ångermanland. Ett sjuttiotal av de dödsdömda i Ångermanland tillhörde min släkt på farmors sida. Men det var i Älvdalen allt började några år tidigare, på farfars släktgren…

Ett lugnt och strävsamt liv i Lillhärdal

Anmodern Sigrid levde ett lugnt och strävsamt liv tillsammans med bonden Thor i Lillhärdal, Jämtland och deras två söner när trolldomshysterin började att sprida sig över Europa och upp mot Sverige, men det hade man ingen aning om då. Sonen Per, som är min anfader föddes år 1641 och kom att bli bonde liksom sin far. När fadern Thor avled gifte Sigrid om sig med Sven Nilsson Wass från Älvdalen och man fick tillsammans dottern Gertrud år 1656. Gertrud har blivit omtalad då det var hennes vittnesmål som startade den lavin av trolldomsanklagelser som kom att få så förödande konsekvenser med närmare 300 dödsoffer i vårt land under häxprocessernas tid.

Det började i Älvdalen

Gertrud Svensdotter föddes år 1656 i Lillhärdal som dotter till Sven Nilsson och hans hustru Sigrid (min anmoder). Sigrid avled i barnsäng och det sägs att fadern hade tankar på att gifta om sig med den mycket yngre pigan Märet Jonsdotter. Dottern Gertrud sändes till sin farfar i Älvdalen år 1664. Då farfadern avled året därpå, kom Gertrud att växa upp hos hans ogifta systrar, Chirstin och Elin Jonsdotter. Gertrud tycks ha haft det gott och tryggt hos familjen under några år men 1667 påstod en pojke som hette Mats, att han hade sett Gertrud föra sina getter över östra Dalälven genom att gå på vattnet. En möjlig orsak till pojkens anklagelse kan ha varit att barnen en dag hade vallat getter tillsammans och Mats hade då fått stryk av Gertrud. Kanske ville han hämnas.

Under häxprocessernas tid åsidosattes många lagar och regler och man riktade gärna in sig på att förhöra barn. Gertrud förhördes av prästen Lars Elvius och snart hade hon övertalats att peka ut pigan Märet Jonsdotter där hemma i Lillhärdal, som den som hade fört henne till djävulen. Gertrud berättade att hon vid åtta års ålder hade förts till en sandgrop och en trevägskorsning där Märet ropat ”Du fanen, kom fram”, varpå djävulen hade visat sig, i skepnad av en präst. Natten därpå hade Märet fört med sig Gertrud till satan genom skorstenen.

Foto: Wikipedia

Gertrud Svensdotter pekade ut pigan Märet och sju andra personer. Därmed hade trolldomsvansinnet och häxjakten kommit till Sverige. Mellan åren 1668 och 1675 avrättades cirka 300 personer för trolldom i vårt land.

Fängslade och dömda

Märet Jonsdotter, 28 år, kallades att inför sittande rätt bekänna sitt brott men hon förnekade allt. Ett märke på hennes vänstra lillfinger pekades ut som djävulsmärke och Märet erkände att hon ibland brukade läsa i salt för att bota ryggont hos djuren. Hon hade läst en ramsa:”Vår herre Jesus, han rese fjäll och fjär, bote flog och finnskott, vattenskott och den skott som skjuten är emellan himmel och jor. Guds ord och amen.”
Märet nekade till anklagelserna men rätten fastslog att ”hennes blotta nekande kan henne icke hjälpa eller från livsstraffet befria” Hon halshöggs och brändes på bål vid Spångmyrsholmen i Lillhärdal tillsammans med sex andra dödsdömda. Gertrud Svensdotter anklagades också men friades.

Åren 1668-1672 satt sju släktingar fängslade, utpekade av Gertrud Svensdotter. Pigan Märet Jonsdotters yngre syster befriades från dödsstraff, liksom den 31-åriga Kerstin Halvarsdotter. Men Kerstins mor, Malin dömdes till döden liksom Gertrud Olofsdotter. Släktingen Karin var gravid och fick sin avrättning uppskjuten tills efter förlossningen.

Det sägs att Gertrud Svensdotter bevittnade avrättningarna i Lillhärdal. Hon kom sedan att gifta sig med Lars, som även han hade vittnat mot trollpackorna under rannsakningen. Det har berättats att Gertrud bjöds in till prästgården under 1670-talet med uppdraget att underhålla besökarna med sina Blåkullaberättelser. Hon avled i juni 1675, strax efter att hon hade fött en liten son.

Som en löpeld

Trolldomsrannsakningarna i Lillhärdal blev startskottet för en serie trolldomsprocesser som spred sig som en löpeld över Dalarna, Gävle, Hälsingland och Ångermanland för att avslutas i Stockholm. År 1675 kom att bli det värsta året under häxförföljelsernas tid i Sverige. Under endast några månader avrättades minst 110 människor i Gästrikland och Ångermanland. Ett sjuttiotal av de dödsdömda i Ångermanland tillhörde min släkt. Häxprocesserna i Sverige tog, sorgligt nog, sin början i min släkt i Älvdalen med Gertrud och har kommit att beröra så många människor på ett mycket tragiskt sätt.

I ett tidigare inlägg berättar jag mer om häxprocesserna i Torsåker, Ångermanland. Inlägget hittar du här







Nu är det gratis att släktforska!

Sedan 1 februari är materialet i Riksarkivets digitala forskarsal tillgängligt för alla, helt kostnadsfritt. Här finns över 100 miljoner digitala arkivhandlingar och för oss som släktforskar är det en riktig ”guldgruva”. I min egen släktforskning använder jag SVAR samt Arkiv Digital, som tillsammans ger mig tillgång till allt jag behöver.

Du som är intresserad av att fördjupa dig inom speciella forskningsområden, exempelvis häxprocesserna, kan hitta mängder av intressanta handlingar via fliken ”specialsök”.

I Norge har det varit gratis att släktforska i de gamla kyrkböckerna de senaste 20 åren. Om du, liksom jag, har rötter i Norge, är Digitalarkivet en riktig skattkammare.

Häxorna i Torsåker

vagn1
Foto: Helena Bure Wijk

Redan i förkristen tid fanns i Norden en föreställning om att vissa människor kunde ingå förbund med trollen och att de genom svart magi kunde orsaka skada och orsaka förgörelse, men den klassiska bilden av häxan som allierad med djävulen tog form i ett kristet landskap. Denna föreställning började florera i Europa under slutet av medeltiden, men det var inte förrän under senare hälften av 1600-talet som större häxprocesser förekom i vårt land.

Efter reformationens tid sågs folklig vidskepelse som hädelse, riktad direkt mot det heliga. Sådana skadliga föreställningar ansågs i förlängningen hota nationens hela existens, genom att de väckte Guds vrede. Vidskepelse och trolldom sågs av den kristna kyrkan som konkurrerande aktiviteter, som inte bara hotade hela den kristna samhällsordningen utan även det gudomliga majestätet, menar historikern Bengt Ankarloo.

De trollkunniga ansågs möjligen kunna bota sjukdomar och åstadkomma ”gott”, men troddes lika väl ha förmågan att åstadkomma ont.  De troddes kunna förse sig själva och sitt hushåll med mjölk, ost och smör, genom att på magisk väg ”mjölka” kvastar och pinnar.

Att praktisera trolldom genom bruk av örter och besvärjelser gick under benämningen lövjeri. Men även signeri – att läsa besvärjelser i syfte att bota genom att avvärja ont – var ett grovt brott och ett tecken på förbund med djävulen, eftersom även detta krävde att man allierade sig med den onde. Således syndade trolldomsutövarna mot, första, andra, femte, sjätte och sjunde Guds bud. Dessutom förbröt man sig mot det förbund människan i dopet gjort med Gud, då hon avsade sig djävulen och hans gärningar, påpekar Ankarloo.

När häxhysterin drabbade Sverige 1668 var Kristoffers landslag fortfarande i bruk. Lagen hade ett tillägg med den gammaltestamentliga Mose lag som fastslog att all uppsåtlig Gudshädelse skulle bestraffas med döden. Budet i Andra Mosebok 22:18 som lyder: ”En trollkona skall du icke låta leva” var det man lutade sig mot när man utfärdade dödsdomar i trolldomsmål.

Flera rannsakningar i Jämtland år 1668 kom att bli inledningen för flera större trolldomsprocesser i Dalarna, Gävle, Hälsingland, Ångermanland och Stockholm.
I jämförelse med det stora antalet dödsoffer i Europa (ca 1/2 miljon människor), var det ett förhållandevis litet antal, ca 300 personer, som avrättades i vårt land mellan åren 1668 – 1676. Men den trolldomshysteri som blossade upp i Sverige, spreds som en löpeld under en kort tidsperiod av åtta år och drabbade flera svenska orter (och familjer) väldigt hårt.

Kulmen på häxförföljelserna nåddes år 1675 då minst 110 människor i Gästrikland och södra delen av Ångermanland avrättades under några månaders tid. Den socken som drabbades allra hårdast av häxprocesserna, var Torsåker i Ångermanland där 71 personer avrättades mars-juni 1675. Många av de avrättade var kvinnor och många tillhörde den släkt jag själv är en del av.

”Över vida trakter av Norrland flammade häxbålen, vid Härnösand en gång tretton samtidigt. På ett berg mitt i Torsåkers pastorat i Ångermanland halshöggos och brändes på tre dagar 1675 ej mindre än 71 personer från trenne socknar kring Ångermanälven. En lång tid efteråt hörde man det ilskna skallet av trollhundar från berget, som därav fick namnet Skällberget”. (Det stora trolldomsraseriets tid, Runeberg)*

 

häxberg2
Häxberget, även kallat Bålberget ligger ca 1/ 2 mil från Torsåkers kyrka, mellan socknarna Dal, Torsåker och Ytterlännäs. Foto: Helena Bure Wijk

Det s.k Skällberget (vårdkaseberget) som omnämns i Runeberg ligger två kilometer norr om kyrkan och det finns idag inga belägg för att avrättningarna skedde där.