Godsven/Gosven Hansson i Hagge

Britt-Marie och Arne Sohlström har släktforskat sedan 1970-talet och har tillsammans sammanställt det fantastiska projektet ”Bergsmän i gamla Norbergs bergslag – ett pågående projekt”, en riktig guldgruva för alla som släktforskar i bergslagssocknar!

Järnbruket i Hagge, Norrbärke, Dalarna producerade stångjärn för export mellan 1629–1910.
Foto: Digitalt Museum


År 1629 anlades Hagge järnbruk i Norrbärke, Dalarna där man producerade stångjärn för export under flera hundra år. Min anfader Godsven Hansson var bergsman i Hagge på 1500-talet. Godsvens anor bakåt i tiden är ännu okända, men man vet att hans bror, Widik, blev kyrkoherde i Söderbärke, Dalarna och i Munktorp, Västmanland med det latiniserade namnet Widichinus Johannis Grengius. Liksom sin bror var Widichinus bergsman och ägde bland annat en hammarsmedja i Kolsva, Västmanland.


Britt-Marie Sohlberg berättar om det personliga brev som kung Gustaf Vasa skrev till ”Godhe Sven” år 1551 där han uppmanades att tillsammans med menige bönder ”upptage och bruka thett sölffbergs som vid Biskopsberga ligger.” Året därpå skrev kungen ytterligare ett brev, där han förbjuder allmogen att ”efter gammal vana framställa silvret hemma”.

Några år senare, 1554, blev ”Godhe Sven” efter kungens beslut, av med en av sina gårdar – Fösarbo. Fösarbo skulle från och med nu användas som avelsgård under Väster Silfbergs kungsgård. Gosven gillade inte beslutet, men kände väl att han inte hade så mycket att sätta emot då det var självaste kungen som låg bakom. 1562 satte han sig ned och präntade ett brev där han berättade att han var gammal och sjuk. Han orkade inte bråka med kungen. I stället förde han över Fösarbo på sin son, Peder Svensson. Med tiden fick Peder gården Marnäs som kompensation för den beslagtagna gården.

Om du också släktforskar i bergsmanssocknar rekommenderar jag varmt Britt-Marie och Arne Sohlströms webbsida ”Bergsmän i gamla Norbergs bergslag – ett pågående projekt”.

Smeder vid Hagge Bruk år 1880. Foto: Tekniska museet

Bergsmännen

Stuga från en bergsmansgård i Ramsbergs socken. Finns nu att se på Vallby friluftsmuseum, Västerås. Foto: Helena Bure Wijk

Självständiga bönder som ägde mark och skog

Bergslagen har sedan medeltiden haft en omfattande verksamhet inom koppar- och järnhantering och vi som har våra anor där kommer förr eller senare att hitta bergsmän i släkten.

Bergsmän kallades sedan medeltiden de självständiga bönder som ägde egen mark och skog och som vid sidan av det traditionella jordbruket även drev bergsbruk.  Enligt 1300-talets privilegiebrev hade en sådan bonde rätt att utvinna fyndigheter på sin mark för framställning av tackjärn, men han var  i gengäld skyldig att betala skatt på det tackjärn som framställdes.

 

Wenzel_II_Kuttenberger_Bergordnung_1280_(01)
Bergsregalet var en slags statlig förfoganderätt som innebar att jordägaren inte ägde den malm som fanns på hans mark. Endast kronan kunde ge tillstånd att utvinna denna malm. Bild: Kung utfärdar bergsordning för sina bergsmän

Gemensam gruva och hytta

Bergsmännens arbete bestod således av att bryta järnmalm i gruvorna och att tillverka tackjärn i hyttorna men till bergsmansgården hörde alltid ett jordbruk med boskapsskötsel och skogsbruk. De olika bergsmansgårdarna i byn ägde och drev gemensamt gruva och hytta genom kooperativa ”hyttelag”. Ibland gick flera byar samman och byggde hyttor där man framställde tackjärn till bruken, som tillverkade stångjärnet.

I Vånga, Östergötland, där jag har många av mina ”bergsmans-rötter” på mormors sida, har det genom tiderna funnits många mindre masugnar där man genom tiderna har smält ned järnmalm till tackjärn, ända fram till år 1830 då man förlorade bergsprivilegierna.