Harald Blåtand

Sven Tveskägg, Harald Blåtands son

Harald Blåtand föddes cirka år 920 e.Kr. som son till Gorm den gamle och Tyra Danebot. Fadern Gorm (som var son till Knut I Hårdknut) var kung i Danmark under första hälften av 900-talet. På Jylland i Danmark finns en runsten med inskriptionen ”Konung Gorm gjorde dessa kummel efter Tyra, sin hustru, Danmarks bot”.

Tyra Danebot

Gorm den gamle verkar inte ha varit särskilt vänligt inställd till den kristna kyrkan. Hans barn-barns-barn kung Sven Estridson av Danmark som föddes cirka år 1020 berättade för historikern och prästen Adam av Bremen att anfadern Gorm under sin livstid var en gruvlig orm som planerade att helt utrota kristendomen i Danmark. Gamle Gorm fördrev, torterade och dödade präster.Sonen Harald som var kung i Danmark och Norge under sin livstid tycks ha haft en mer vänlig inställning till kyrkan och kristendomen än sin far. Han såg även till att fadern blev begravd i stenkyrkan på Jelling, Jylland i Danmark.

Gorm den gamle

Det har berättats att Harald Blåtand hade flera hustrur – Tove, Gunhild och Gyrid. Källorna är osäkra och man får ta det hela med en stor nypa salt. Jag är ättling till Harald och hustrun Gunhild (eller hustrun Tove) genom deras dotter Tyra f.936. Harald Blåtands hustru Gunhild Olofsdotter f.905 var dotter till kung Olof II Björnsson från Birka och Ingeborg Thrandsdotter från Uppsala.

Kung Olof II den mäktige

Hustrun Tove var dotter till den vendiske fursten Mistivoj. Det saknas anteckningar om henne, men det finns en viktig bevarad källa – en runsten som hon lät resa med inskriptionen ”Tofa, Mistivojs dotter, Harald den godes, Gorms sons hustru, lät göra detta minnesmärke efter sin moder.”

Stora Jellingestenen
Foto: Wikiwand

Harald Blåtands dotter Tyra var drottning av Norge under en kort tid. Hon var gift med Styrbjörn Starke och blev, enligt historikern Snorre Sturlasson, sedan bortgift med kung Boleslav I av Polen. Enligt sägnen besegrade Styrbjörn Starke den danske kungen Harald Blåtand och äktade sedan hans dotter. Styrbjörn uppges ha stupat vid slaget vid Fyrisvallarna utanför Gamla Uppsala:
”I kung Harald Gormssons dagar var Styrbjörn den starke på krigståg i österväg. Styrbjörn var en son av den svenske kungen Olaf Björnson. Styrbjörn kom med sin här till Danmark och tog kung Harald till fånga. Då gav Harald honom sin dotter Thyra till ägta och drog själv med Styrbjörn till Sverige. Styrbjörn stack eld på alla sina skepp innan han gick i land men då kung Harald blev varse att Styrbjörn var utan skepp höll han med sina skepp ut på Lögen och sedan bort tillbaka till Danmark. Styrbjörn höll slag på Fyrisvallen mot sin farbroder, den svenske kungen Erik den segersälle. Där föll Styrbjörn och den största delen av hans manskap men några flydde. Denna flykt kallade de svenske ‘Fyriselta’.” (Källa: Isländska Knytlingasagan)

Slaget vid Fyrisvall

Harald Blåtand sårades till döds av en pil och det finns teorier om att han fördes till Polen efter att han blivit skadad, där han senare avled. Mycket pekar på att det var jomsvikingen Palnetoke som avlossade pilskottet mot kungen. Palnetoke var fosterfar till Harald Blåtands son och gift med Sven Tveskäggs mor. Palnetoke är förresten en anfader till mig på en annan släktgren, men det är en annan historia 😊

Harald Blåtand, kalkmålning i Roskilde Domkyrka, Danmark

Skankesläkten i Hackås

1024px-Sound_IOM
Calf of Man, strax intill ön Isle of Man i irländska sjön Foto: Eric Bobson -05

Den norska släkten Skanke har sina rötter på ön Isle of Man i irländska sjön som ligger mellan Storbritannien och Irland. På medeltiden var Isle of Man centrum för ett kungarike som på den tiden lydde under Norge. Anfadern Halstein Torleifson var kronprins och föddes på ön år 1270.

Några år innan Halstein föddes förlorade fadern Isle of Man till Skottland och sonen och hans mamma valde att emigrera till Norge. Med Halstein kom släkten att etablera sig i Hackås, Jämtland. Han blev med tiden syssloman och avled ca år 1345 i Trondheim.

Namnet Skanke, som har olika stavningsvarianter – exempelvis Skanke, Skanche, Skuncke och Skunk, kommer av det norska ordet ”skanke” som betyder ”ben” och det har berättats att en anfader räddade livet på sin kung men fick i striden sitt ena ben avhugget. Kungen adlade honom med namnet Skanke och än idag finns detta symboliska, sporrförsedda ben med på släktens vapensköld.

Coat-of-arms_Skancke_Roros
Skankeättens vapen, som det förs av den norska Rørosgrenen. Foto: Wikipedia

Skankesläktens äldsta rötter har varit omtvistade och man brukar räkna Halstein Torleifsons sons sons son, Karl Pedersson Skanke f. 1360 i Hov, Hackås som släktens anfader. Karl var min fm mm mm fm mf ff mf ff ff ff.

Halstein Torleifssons vikingarötter hittar du här.

Tidigare inlägg om vikingarötter i min blogg hittar du här:

Land av sjöar

Merovinger i släkten

 

 

Land av sjöar

Griahan_of_aileach
Anfadern Muircheartach O´Lochlainn var kung av Tir Eoghain och Irland för länge sedan. Bild: Wikipedia

Nomader, bråkiga småkungar och nordiska sjörövare

Keltiska stammar började invandra till Irland omkring 500 f Kr och gaelerna kom att sätta sin prägel på språk och kultur. Irland var på den tiden uppdelat i flera kungadömen och man låg i ständig fejd med varandra. Befolkningen i Irland bestod till största delen av nomader samt småkungar som byggde herresäten med målet att utvidga sina domäner än mer. De keltiska kungarna styrde enväldigt sina egna små kungariken och var väldigt splittrade sinsemellan.

Mot slutet av 700-talet kom vikingarna till Irland och tog över stora landområden, främst längs kusterna, som förblev ockuperade under kommande 200 år. Vikingar (víkingr) var fornnordiska bönder, sjörövare och upptäcktsresande som for i ”viking” med sina skepp (sent 700-tal till 1100-talet e.Kr). Man låg bland annat i bakhåll med sina skepp i vikar och genomförde på så sätt överrasknings-plundringar och räder. Man grundade under denna tid Irlands första städer, bland annat Dublin, Cork och Limerick. Dublin var under denna tid en blomstrande vikingastad

Imacon Color Scanner
Bildsten med skepp 800-1099 Foto: Bengt A. Lundberg/SHM

Ett nytt styre

Till slut lyckades de keltiska kungarna enas och besegrade vikingarna år 1014 vid Clontarf, men inre strider fick kelterna på fall 150 år senare. Engelska normander var intresserade av den outnyttjade tillgången på bördig mark. På en keltisk kungs begäran kom en normandisk greve, känd som Strongbow, till Irland på 1170-talet och med sig hade han en stor militär armé. Hans avsikt var att upprätta en egen monarki på ön. Den engelske kungen, Henrik II, motsatte sig detta och införlivade istället Irland i sitt eget rike. Det direkta engelska väldet inskränkte sig emellertid till områden vid östkusten. Vikingarna försökte ta tillbaka Dublin, men lyckades inte med detta.

Det irländska släktnamnet O´Lochlainn (Mc Lochlainn) anknyter till Skandinavien och speciellt till norska vikingar (sjörövare) på det gaeliska språket. Ordet ”llychlyn” betyder ”land av sjöar” eller ”land av träsk”. Domhnal Lochlainn, f. 1048 var min anfader och han var även kung i Irland en gång i tiden.

800px-The_Bell_of_Saint_Patrick_Shrine_MET_tem07651s1
Inskription: ”Be för Domnall Ua Lochlainn på vars beställning denna klocka tillverkades” Bild: Wikipedia

Mytiska sjöodjur, merovinger och den helige graal

”Franker” nämns i romerska källor först vid mitten av 200-talet e kr, som namn på flera olika stammar i nordvästra Germanien. Deras egentliga expansion började från och med 480-talet då de gick över Rhen och in i Gallien och bildade ett eget rike under kungar av den merovingiska ätten. Klodvig var det första stora namnet bland dem.

Frankernas förste ledare var den mytomspunne Klodvig (Chlodio) och det är hans son, Merovech, som har givit namn till den ”långhåriga” merovingiska ätten. Merovingerna, som påstås ha haft övernaturliga förmågor, ville gärna härleda sina rötter till ett mytiskt och övernaturligt ”sjöodjur” och påstod själva att de bara var människor till hälften. Här kan du läsa mer om merovingerna i släkten.

I böcker som ”Heligt blod, helig graal” (Lincoln och Baigend 1982) och ”Da Vinci koden” (Brown 2003) framförs en teori om att Jesus från Nasaret i själva verket fick ett barn tillsammans med Maria från Magdala (Maria Magdalena), som fördes till Frankrike i all hemlighet. Enligt denna myt är ”den helige graal” inte något fysiskt föremål utan symbolen för Maria Magdalenas livmoder som förde ätten vidare.

1920px-Leonardo_da_Vinci_-_The_Last_Supper_high_res
Jesu mest älskade lärjunge är enligt bibeln Johannes, men alla kan se att den lärjunge som sitter intill honom är en kvinna (Maria Magdalena), menar bland andra författaren Dan Brown i boken ”Da Vinci koden”. Målning av Leonardo da Vinci

Enligt böckerna har denna ätt genom tiderna varit utsatt för massiva hot från hemliga falanger inom den katolska kyrkan, då sanningen, om den kom ut, skulle omkullkasta hela den kristna grunden där man utgår från att Jesus var en ogift man som inte hade några barn. Till beskydd har ätten genom tiderna haft starka grupperingar såsom Prieuré de Sion (Sions priorat) på sin sida.

CHILDERICI_REGIS
Sigillring, Childeric I Bild: Wikipedia

All släktforskning som sträcker sig längre tillbaka än kyrkböckerna (1500-tal) måste man ta med en jättestor nypa salt. Vi har ju inte möjlighet att verifiera källorna, men några av mina vikingarötter hittar du här.