Publicerad i bergslagen, Bergsmän, Dalarna, Gårds- och hembygdsforskning

Familjer i bergsmansbyn Tolvsbo

Bergsmansbyn Tolvsbo i vackra Söderbärke i Bergslagen har en lång och spännande historia. Platsen, som ursprungligen skrevs Tolvsbodum besöktes tidigt av jägare och fiskare. Arkeologer har hittat trindyxor i området, så man vet att den bördiga platsen mellan sjöarna östra och västra Sveten besöktes tidigt av människor men man vet inte riktigt när de första invånarna valde att slå ned sina bopålar på platsen.

Sjön södra Barken i Söderbärke
Foro: Svenska Litografiska AB


Masugnar och smedjor

Redan i mitten av 1500-talet fanns en masugn i det som kom att kallas Stora Tolvsbo. Från mitten av 1600-talet fram till början av 1700 fanns två hyttor där, samt ytterligare två, mellan Svarttjärn och Lilla Tolvsbo – Anders Ols-hyttan och Hans Carls-hyttan. Stångjärnssmedjan som drevs av bergsmännen i trakten var i drift i flera hundra år, fram till 1879. Tolvsbo hade nu blivit en blomstrande by och i början av 1700-talet då det fanns nio gårdar i byn och flera bergsmän var etablerade där.

Gårdarna Tolvsbohäll och Sveta gård finns ännu kvar och minner om gamla tider. Av den gamla masugnen i bergsmansbyn finns inte många spår men hyttbäcken och dess bevarade damm finns kvar. Vid sekelskiftet 1900 var tanken att Sveta gård skulle bli barnkoloni, men planerna ändrades. Från 1954 blev i stället den då nybyggda anläggningen Västeråsgården en välbesökt barnkoloni som finns kvar än i dag.

Tolvsbobergs kvarn
Foto: Järnvägsmuseet



Staffan Andersson i Tolvsboberget

Jag har följt flera Tolvsbo-familjer bakåt i tiden för att få veta lite mer om hur livet gestaltade sig där förr.  Den förste kände invånaren i Tolvsboberget var nybyggaren Staffan som hade finska rötter. Han kom dit under slutet av 1500- eller första delen av 1600-talet, enligt forskaren Bo Engvall. Möjligen är denne Staffan den Staffan Andersson f. 1629 som bodde i Tolvsboberget under 1600-talet? Sonen Anders Staffansson föddes där år 1660 och fick i sin tur sonen Daniel som föddes i Tolvsboberget i februari 1695.

Hans Olofsson i Tolvsbo

Britt-Marie Sohlström och hennes far Arne Sohlström har under många år gjort en fantastisk och noggrann forskning kring bergsmanssläkter. På sin hemsida berättar Britt-Marie hur Tolvsbo expanderade snabbt under 1600-talet. Hans Olofsson, (som hade sina rötter i Norrbärke och Starbo) köpte då en större del i Tolvsbo. Hans son, Torsten och även dennes son, Olof, flyttade också in till byn. År 1607 figurerar Hans i tingsprotokollen då han hade lägrat sin egen släkting, Kerstin. Hans fick böta 80 daler i böter men klarade sig från dödsstraff då kungen genom en skrivelse förskonat hans liv. Släktingen Kerstin Holstensdotter dömdes till böter om 40 daler.

Valloner och bergsmän

Tolvsbo blomstrade och i början av 1700-talet fanns där ett myller av människor vid gårdarna. Bergsmannen Hans Carlsson f. 1610 och hans familj hade då redan hunnit bo i Tolvsbo i flera generationer och hans sonson Hans Larsson Söderberg f. 1691 arbetade som masmästare i masugnen. Hans gifte sig med Kerstin Jacobsdotter Garneij f. 1699 i Söderbärke, som var ättling till duktiga masmästare och kolare med ursprung i Belgien. Familjen kom att stanna kvar i Lilla Tolvsbo och än idag, tolv generationer senare finns huset i släktens ägo. På 1980-talet besökte jag familjen och vi fiskade öring i bäckarna i gryningen. Jag har många fina minnen från Tolvsbo och dess vackra omgivning.

Daniel Johansson och hans familj

I Tolvsbo levde på 1700-talet även Daniel Johansson och hans familj. Jag har ännu inte lyckats finna hans födelseår, men vet att Daniel var gift med Karin Carlsdotter och paret fick tillsammans dottern Christina i Tolvsbo 1728. Christina gifte sig med Anders Persson f. 1775 i Tolvsboberget och de fick tillsammans döttrarna Christina och Anna. När Anders gick bort gifte hustrun om sig med Erik Ersson i Tolvsbo och tillsammans fick paret dottern Catharina. Christina Danielsdotter avled i april 1811 och hade då bland annat några klänningar av kamelott (ett tjockt och blankt ylletyg), fem mössor, flera förkläden, en lång päls och några djur. Den nye maken lovade att sörja tillfälligt för uppfostran, mat och kläder, för döttrarna från det tidigare äktenskapet.

Det är så spännande att få lära känna en bygd och människorna som levt där genom tiderna. Vet du mer om Tolvsbo och dess historia?
Hör gärna av dig till mig: forskning (snabela) gmail.com

 

Sveta gård Foto: K-E Forsslund/Ludvika hembygdsförening

 

 

 

Källor: Britt-Marie och Arne Sohlström, Stefan Öst, Bo Engvall, Anettes anor, Jenny Karin Anette Nielsen och egen forskning.

Publicerad i Dalarna, Orsa finnmark, skogsfinnar

Orsa finnmark

 

Orsa finnmark i Dalarna är en magiskt vacker plats på jorden, med vild och otämjd natur. När jag var där för någon vecka sedan låg snön meterdjup och det bästa sättet att ta sig fram var på skoter.



Till dessa obebyggda trakter kom de första finska nybyggarna i början av 1600-talet och man valde, trots att det innebar många svåra umbäranden, att slå ned sina bopålar i den oländiga terrängen. Man bosatte sig främst på höjderna i den djupa granskogen. Det var en osäker och tuff tillvaro för finnarna ”på skogen” då man aldrig kunde vara säker på att kunna äta sig mätt. Frosten låg ofta kvar långt inpå sommaren och det var därför svårt att odla marken, men i skogen fanns småvilt och sjöarna var fulla av fisk, så man tog sig fram och klarade livhanken.



Till Orsa finnmark kom bland andra de finska familjerna Tossavainen, Makkoinen, Jämsäläinen och Nykäinen på 1600-talet. Många av nybyggarnas ättlingar bor fortfarande kvar på finnskogen, så här, 400 år senare. 😊


Foton: Helena Bure Wijk