En förbryllande släktgåta

Augusta Charlotta Bure

Min morfars mamma hette Augusta Charlotta Bure och föddes i november 1876 i Trädgårdstorp, Bladåker där hennes mamma arbetat som piga under något år. Charlottas dopvittnen var skomakare Åhman och hans hustru i torpet Karlberg. Åhman eller hans hustru var förmodligen nära släktingar till barnafadern. Moderns anställning upphörde samma dag som barnet föddes. Ingen respektabel familj ville ha en ogift piga som fött oäkta barn i sitt hem på den tiden, så de flickor som hamnade i ”olycka” förvisades till ladugården och blev mjölkpigor, i bästa fall.

Lyckligt lottade

Charlotta och hennes mamma Ulrica var lyckligt lottade. De kunde återvända till mammans trygga föräldrahem och livet fortsatte nästan som vanligt, fram tills den dag 1879 då det stod klart för föräldrarna att Ulrica åter igen skulle föda ett barn som ogift. Föräldrarna, som var till åren komna kunde inte äventyra sin hälsa eller det goda rykte man hade byggt upp genom ett långt och strävsamt liv. Några dagar innan förlossningen sändes Ulrica till sin bror Johan Petter som då bodde i Söderby-Karl, där hon födde sin son, Johan Edvard. Barnet döptes några dagar senare och modern genomgick absolution.

Svåra tider, även i Söderby-karl

Det var svåra tider, även i Söderby-Karl. Ulricas bror var gift och hade många barn som måste försörjas. Systern och hennes två barn innebar att det blev fler munnar att mätta i hushållet. Lilla Augusta Charlotta var fyra år när hon fick lämna sin mamma och flytta tillbaka till Bladåker, till morföräldrarna. Hon blev upptagen som fosterbarn hos den före detta soldaten JP Bure och hans hustru i Norrgarn. För flickan innebar flytten att hon fick ett stabilt och tryggt liv. Visserligen ett liv som mest bestod av disciplin och hårt arbete, men ändå ett förhållandevis tryggt liv. Hennes mamma begav sig snart av, från Söderby-Karl till andra orter och födde flera barn som ogift. Ulricas bror, Johan Petter, lämnade sin hustru och sina barn för att följa sin syster och hennes barn genom en väldigt kringflackande tillvaro i Uppsala.

Tillbaka till Bladåker

Charlotta hade nu ett tryggt hem och en tillvaro som följde ett mycket bestämt mönster. Hon gick upp tidigt i ottan, arbetade och gjorde rätt för sig. När solen gick ned gick hon till sängs och sov, tills det var dags att arbeta igen. Det var nog ett väldigt enkelt och torftigt liv, med våra mått mätt, men Charlotta verkar ha trivts – åtminstone accepterat det hela. Hon stannade kvar i torpet i Bladåker under hela sitt liv, fram till sin död 1953.

Som alla barn på den tiden hjälpte hon till med försörjningen så snart hon kunde och tog hand om sina äldre släktingar. Hon arbetade som piga vid Norrgarns herrgård och i intilliggande torp redan i unga år. En tid arbetade hon i Hökhuvud men återvände till hemorten 1895 eftersom morföräldrarna behövde hennes hjälp och fick då en tjänst som piga i Trädgårdstorp, samma torp där hon själv hade fötts en gång i tiden. Hon hade nu fyllt tjugo år och var giftasvuxen.

Charlotta och hennes kollegor vid Norrgarn 1903. (Charlotta med ”huckle” i mitten)


Förvisad till ladugården

År 1896 födde Charlotta en liten flicka som ogift piga i Trädgårdstorp. Dottern Elin Maria föddes och döptes i Bladåker och Charlottas morföräldrar var enda dopvittnen. Hennes anställning som piga i Trädgårdstorp upphörde lika abrupt som den en gång gjort, då hon själv föddes där 1876. Den här gången fanns det inget tryggt hem att återvända till. Charlotta och dottern fick flytta hem till Charlottas faddrar, skomakare Åhman och hans hustru i Karlberg.

Charlottas morfar, Johan Peter Bure blev snart änkling och behövde hennes hjälp i hemmet. Johan Peter, Charlotta och Elin Maria bodde i det lilla soldattorpet en tid, men snart visade det sig att Charlotta åter igen var gravid och i augusti 1901 föddes min morfar, Ivar, som oäkta barn och med anteckningen ”fader okänd”. Från den dagen blev Charlotta struken som ”piga”. Hon förvisades till ladugården där hon blev mjölkerska. Hon arbetade i ladugården fram till sin död och var då trotjänare på Norrgarn.

Svens dotter?

När den nya namnlagen kom i början av förra seklet tillfrågade man alla personer med ”okända” fäder om de kände till sin faders namn och Charlotta uppgav att hon var dotter till Sven. Hon kallades därmed Svensson från 1901…men det fanns ingen man med förnamnet Sven i Bladåker med omnejd kring 1976, året då hon föddes.

På tvättbryggan i Norrgarn i början av 1900-talet. Morfars mamma står intill förmannen t.v, bakre raden.

Ett eget hem

Hon var en duktig och trofast arbetare och skötte mjölkningen med glans. När hennes morfar avled 1903 ansåg väl herrskapet Reuterskiöld på Norrgarns herrgård att det vore allra bäst om hon kunde bo kvar där i det anspråkslösa torpet, så hade hon nära till sitt arbete i ladugården. Och där stannade hon hela sitt liv. Charlotta hade något som många kvinnor saknade på den tiden – ett eget hem och ett arbete där hon var uppskattad. Det var ett tufft liv – hårt arbete och torpet, som saknade husgrund var svinkallt, men hon klagade aldrig.

Tuff brud i rutig klänning. Foto: Ingvar Hakeskytt

Charlotta gifte sig aldrig men födde fem barn som ogift. 1896 föddes Elin Maria, 1901 föddes morfar Ivar. Lilly Maria föddes 1904 och sedan var det ett ”hopp” ända fram till 1912 då dottern Agnes föddes. 1914 föddes Alrik och 1916 föddes Charlottas sista barn, Arne. Ett jämförande DNA-test mellan sonsonen till hennes äldsta och yngsta sonson har visat att det till 99,9% är samma far till alla barn.
Min mamma har bara vaga minnen av sin farmor från barndomen. Hon var ganska fåordig och som barn hade man stor respekt för de äldre. Mamma såg ett foto på en ung flicka i farmoderns hem och vågade fråga ”Vem är flickan?”. Charlotta svarade till slut muttrande: ”Det där är Agnes” och sedan var det slut på den konversationen. Charlotta saknade säkert allt det där som vi kallar smidighet och social kompetens, men hon älskade i alla fall sina barn, sin katt och de många blommorna som hon odlade i sin lilla täppa.

Charlotta med påskliljor Foto: Ingvar Hakeskytt

Tragedi

Dottern Agnes Teresia föddes 1912, samma år som Charlottas första dotter, Elin Maria avled i TBC, endast 16 år gammal. Det måste ha varit en svår tid för Charlotta. Hon födde en dotter och begravde sin förstfödda under ett och samma år. Lilla dottern Agnes f. 1912 avled, även hon, av njursjukdom 1928 när hon var 16 år. I hennes läkarjournaler står det att fadern avled när hon var barn, ”troligen av TBC”.

Soldattorp no 76 i Norrgarn, Bladåker

En släktgåta

Charlottas dotter Lilly levde ett långt liv, liksom hennes söner. När sonen Alrik gick bort hittade hans son en anteckning där det står ”Far död i olyckshändelse 1916”. Innan min morfar gick bort 1991 sa han att fadern bodde ”ibland” hos familjen i Bladåker och att föräldrarna var förlovade.

Sedan 1990-talet har mamma och jag försökt att nysta i trådarna kring Charlotta och speciellt när det gäller den okände barnafadern. I början av 90-talet, innan vi hade internet, reste vi runt i bygden där hon bott och knackade dörr, i hopp om att någon visste något men det var väldigt svårt att få människor att öppna sig. En yngre familj sa att de hade hört berättats om en tant som brukade tvätta kläder i dammen vid torpet där Charlotta bodde. Någon sa att Charlotta kokade alltför starkt kaffe, att Norrgarn låg ”bortom ära och redbarhet”. En annan sa att Charlotta alltid gick till och från ladugården i en höghalsad klänning. Ingen vi talade med hade någonsin sett henne med någon man.

Charlottas närmaste granne och vän var fjärdingsmannen, en dåtida polis som hade till uppgift att se till att allt gick rätt till i bygden. Charlottas och fjärdingsmannens familj följde varandra och bodde grannar från ungefär år 1886 fram till till 1950-talet. Här borde väl både föräldrar och barnen i trakten ha känt sig trygga, oavsett sjöar och skumma vattendrag, men nix…

”Jag känner till Charlotta, vill minnas att hon var anställd vid Norrgarn och hade med mjölkning att göra och var mejeristen behjälplig i arbetet. En dotter till henne som hette Lilly var skolkamrat med mig. Lilly var en så mjuk och rar flicka. Jag kan ej erinra mig om att jag besökte Lillys hem, Norrgarn låg ju rätt långt från Bladåkersby där vi bodde och alla varningar för sjön Ginningen gjorde att man ej vågade iväg så långt åt det hållet. Norrgarn låg ju alldeles intill sjön.” (Brev från Rut 1993)

Charlotta på äldre da´r. Foto: Ingvar Hakeskytt

 

Vet du mer om Charlotta? Hör gärna av dig!
Alla upplysningar, små som stora är så välkomna.
Min epost är: forskningwijk (snabela) gmail.com

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s