Publicerad i valloner

Vallonsläkten Gävert

 

Foto: Pål-Nils Nilsson

Vallonerna invandrade till Sverige
Under slutet av 1500- och första delen av 1600-talet kom många vallonsmeder till Sverige för att arbeta. Det var deras speciella teknik att framställa smidesjärn som gjorde dem så efterfrågade. Vallonerna kom till vårt land från sydöstra Belgien och norra Frankrike, på initiativ av arrendatorn Welam de Besche och hertig Karl. De svenska bruken var vid den tiden i stort behov av skicklig arbetskraft och kunde erbjuda bra löner. Den tidiga valloninvandringen skedde främst till bruken i Östergötland och Värmland men under 1600-talets första del inflyttade många vallonfamiljer till de uppländska bruken, som arrenderades av köpmannen Louis De Geer.

Louis De Geer var protestantisk hugenott, född i Belgien. Han flydde till Holland på grund av religionsförföljelser och kom sedermera till Sverige som affärsman. De Geer anställde gärna vänner och landsmän som delade den religiösa övertygelsen, bland andra familjen Gävert som kom till Sverige i början av 1600-talet.

Av religiösa skäl
För många smedsfamiljer var det arbete och bättre ekonomi som lockade dem hit, men många valde att emigrera av religiösa skäl. De fransktalande vallonerna var ofta reformerta kalvinister – så kallade hugenotter – som valde att fly hemlandet efter tider av förföljelse från stat och katolska kyrkan. Det som är mest utmärkande för kalvinismen är den dubbla predestinationsläran – tron att Gud redan på förhand har utvalt somliga människor för evigt liv, medan andra är dömda till evig förtappelse. De reformerta vallonerna hade även en annan uppfattning om nattvarden.

Man beräknar att ett hundratal av de franska hugenotterna kom till Sverige under 1600-talets början. Inte heller här fanns religionsfrihet på den tiden, men man tilläts i alla fall att utöva sin religion privat, om man lovade att inte sprida läran utanför hemmets väggar. Detta skärptes 1647 då det bestämdes att alla som bodde i Sverige skulle döpa sina barn i Svenska kyrkan. De människor som hade annan trosbekännare hade inte rätt att verka inom några högre ämbeten i samhället, fick inte heller vara dopvittnen och kunde inte begravas med några högtidligare ceremonier. Varken reformerta eller katolska konventiklar skulle tillåtas i Sverige.

Ytterligare skärpningar i lagen infördes senare. Varje utländsk person som avsåg att stanna någon längre tid i Sverige, var från år 1667 tvungen att redogöra för kyrkoherden vilken konfession han bekände sig till. Detta skulle anmälas efter åtta dagar i landet. Därefter rapporterade kyrkoherden till landshövding och biskop. Den utlänning som underlät att göra detta, miste alla de rättigheter som han hade fått. Lagen skärptes med tiden än mer. Nu gällde att den som avföll från landets religion skulle mista sitt ämbete, landsförvisas och aldrig njuta arv, rätt eller rättighet i Sverige. Ingen fick öppet ha en främmande religionsutövning.

Många kom med Louis De Geer
Redan tidigt 1600-tal anlades hyttor i Gimo i Skäfthammar. Bruket drevs av köpmannen Louis De Geer, som snart anlade ett större järnbruk på platsen. Louis var protestantisk hugenott och född i Belgien. Han flydde till Holland på grund av religionsförföljelser och kom sedermera till Sverige som affärsman. De Geer anställde gärna landsmän som delade samma religiösa övertygelse och snart flyttade flera vallonfamiljer till Sverige och bruket

Till Finspångs bruk i Östergötland kom mina anfäder med släktnamnen Qvarfordt och Köhler under 1600-talet. Flera krig pågick vid den tiden i Europa och genom investeringar av affärsmannen Louis De Geer, som hade sina rötter i Liège, i östra Belgien, kom Finspång snart att bli en blomstrande industri där stångjärns- och kanontillverkning blev själva navet i verksamheten. De Geer erbjöd snart landsmannen Willem De Besche att arrendera bruket och man anställde främst smeder från hemtrakterna. Genom Louis De Geers fina affärssinne kom Norrköping att blomstra när han grundade pappersbruk, textilfabrik, skeppsvarv och vapenfaktori i staden.

Några av de vallonsläkter som etablerade sig i Sverige under 1600-talet är Gävert, Qvarfordt, Dubois, Drougge och Pousette. Jag är ättling till smederna Pousette, Qvarfordt, Drougge och Dubois och man beräknar att vi i dag är cirka 100 000 ättlingar till de valloner som en gång flyttade in till Sverige med Louis De Geer och Willem De Besche.

Vallonsläkten Gävert
Vallonsläkten Gävert kom till Sverige i början av 1600-talet med den stora invandringen av smeder från nuvarande Belgien. Vallonerna talade en fransk dialekt som hade starka inslag av det tyska språket och svenskarna hade svårt att återge namnen i skrift. Släktnamnet Pousette förvandlades gärna till ”Poncet” och Gevaerts blev ”Kiefwert/Gävert/Gefvert”. Forskaren Göran Hedenberg belyser hur stavningen Kiefwert, som var vanlig i de äldsta svenska källorna kan ha varit ett försök att återge det holländska sche-ljudet som ligger ganska långt bak i halsen.

Enligt ättlingen Walter S. Gefvert som forskade om släkten under 1930 – 1940-talen, kom släkten Gävert från Liége och värvades av familjevännen Louis De Geer. Han menar att släkten ursprungligen kom från provinsen Brabant, vallonernas hemtrakt och att ”aerts”-delen i släktnamnet knyter släkten till trakten kring Antwerpen. Släkten Gevaerts har gamla rötter och har bland annat tjänstgjort för Godefroid III på 1100-talet.

Walter Gefvert har gått på djupet i sökandet efter släkten Gäverts ursprung och belyser i sin forskning att släktens förste kände anfader var Wallem Gevarts, gift med Matilda av Ouwen. Wallem var krigare och avled i en drabbning år 1377. Sonen Jean Gevarts gifte sig enligt dokumenten år 1405 och avled 1429. Släkten Gevarts hade höga ämbeten hos hertigarna i flera generationer. Det var först i sjätte generationen som namnet ändrades, från det vallonska Gevarts, till det flamländska Gevaerts. I denna generation finns två grenar som båda använder flamländsk stavning och har anknytning till Antwerpen, menar Walter S. Gefwert och förklarar: ”Antwerpen låg i Brabant nära gränsen till Flandern, och hörde efter 1356 till grevskapet Flandern. Efter 1470 kom habsburgarna i besittning av Burgund. Under Karl (1510 – 1558) hade Brabants adel liten makt. Karl var 1517 hertig av Burgund och blev senare kung av Spanien. 1520 blev han som Karl V kejsare i det heliga romerska riket. Mycket lite är känt om den femte generationen, då uppdelningen i två grenar ägde rum. Att grenarna är besläktade visas av att de stavar sitt namn på samma sätt och att de använder samma vapensköld (rött grund med 6 fält i guld eller silver). Det är tydligt att femte generationens Gevaerts var bröder”.

Den första kända medlemmen av släkten i Sverige är Andreas Gäfvert, som var verksam vid Västlands bruk i Uppland. Släkten Gävert kom därifrån till Västmanland och under andra hälften av 1600-talet går det att urskilja tre släktgrenar – en gren som utgår från Jacob Andersson Gävert i Dalarna (Västanfors/Söderbärke/Malingsbo), en gren som utgår från Adam Gävert (Nora/Näsby/Skagershult/Amnehärad). Adams ättlingar levde främst i Värmland. Det finns även en tredje släktgren som utgår från Henrik Gäfvert som var verksam i Ramnäs, Västmanland.



Källor: Walter S. Gefvert, Örjan Hedenberg, Svenska Smedsläkter nr 6 och nr8 (Föreningen för Smedsläktsforskning) och egen forskning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s