Man vet aldrig riktigt var man hamnar när man börjar ”gräva”

Släktforskning är så spännande och man vet aldrig riktigt var man hamnar när man börjar ”gräva” i sin släkt. Att släktforska är en hobby som ligger mig så varmt om hjärtat. När jag inte lusläser kyrkböcker för att lösa gåtorna i min egen släkt, så ”gräver” jag i de gamla arkiven för att hjälpa andra forskare.

Jag var i 20-årsåldern när jag började att släktforska. Tanken var att jag skulle ägna högst några månader till att gräva i gamla kyrkböcker. Jag hade annat för mig på den tiden och ville helst ägna mig åt nuet, inte det förflutna. Det kunde ju inte vara så svårt att få veta det mesta om anfäderna med hjälp av de gamla kyrkböckerna, tänkte jag. Men tji fick jag. Nu fyller jag snart 55 och sitter fortfarande och försöker lösa de gamla släktgåtorna. Det mesta om släkten är förstås numera kartlagt men det finns fortfarande några mystiska ”luckor” i mitt träd, i form av okända fäder. På många sätt har min släkt varit väldigt svår att forska i och mina mor- och farföräldrar kände inte till särskilt mycket, om ens något, om släkten bakåt i tiden.

Släktforskning i Knutby på 90-talet


Fantastiska människor

Att släktforska till andra är därför en härlig hobby som jag gärna ägnar mig åt. Jag gör släktutredningar och löser släktgåtor med hjälp av de gamla källorna. Det är lika spännande varje gång jag påbörjar ett nytt släktforskningsprojekt. Att släktforska är litegrann som att läsa en spännande bok, baklänges. Det är så intressant och man vill så gärna veta hur allting började. Det är en ynnest att få veta mer om dessa fantastiska och strävsamma människor som var här på jorden före oss – våra anfäder- och mödrar som möjliggjorde att just vi fick möjlighet att födas här.

Spännande släktträd

Förra veckan började jag med Rolfs antavla. Rolf känner till ganska mycket om sin släkt och har alltid vetat om att han är vallonättling på släktgrenarna i Uppland. Till skillnad från mig har han inga anor med okända fäder i sina släktgrenar och släktforskningen gick därför som en dans. Snart hade jag hittat vallonerna i Uppland. Det visade sig att Rolf även har flera anfäder som var valloner och som bodde och arbetade vid Robertsfors bruk i Västerbotten. Att hitta vallonerna i min egen släkt tog ungefär tio år av forskning men i detta släktträd dök de upp efter bara några dagar. 🙂

Dessutom visade det sig att Rolf är ättling till de skogsfinnar som kom till Bygdeå en gång i tiden. Att hitta de finska släktnamnen kan vara ett elände då namnen ofta försvann när man kom hit som nybyggare, men det gick väldigt lätt att hitta Rolfs anfader Mikko Karjalainen som kom från Savolax. Det visade sig även att Rolf är ättling till den så kallade ”Bureätten” från Skellefteå i Västerbotten. En annan släktgren gick raka vägen till Gustav Vasa!



Även om man inte hittar kungar och drottningar i släkten så är det så värdefullt att känna till sin historia. Släktforskning är så spännande och man vet aldrig riktigt var man hamnar när man börjar ”gräva” i släkten.

Vill du veta mer om din släkt?

Om du också vill veta mer om din släkt, eller om du vill ha släktforskningstips, kontakta mig gärna. Ingen fråga är för liten eller för stor. Min e-postadress är forskningwijk(at)gmail.com

Västerås i vinterskrud. Foto: Helena BW



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s