När jag i våras gav mig i kast med diverse fröpåsar och blomjord för att prova på livet som balkongodlare så kunde jag väl aldrig ana att detta skulle leda till både sinnesfrid och en påtaglig känsla av eufori. Med facit i hand måste jag erkänna att jag äntligen har hittat mitt livs kall, här i min lilla djungel av gröna växter.

Att så små fröer och vårda växter tillhör det mest grundläggande vi kan göra, något som kan skänka både lycka och frid. Det där har jag läst om, men trodde inte att jag själv skulle bli så fäst vid denna hobby när jag i våras köpte påsar med allehanda fröer som jag glatt planterade i små krukor. Efter någon vecka tittade små gröna skott fram…massor av små skott, överallt.

Det var då jag insåg att det kan vara en bra idé att ha läsglasögon på näsan när man köper och planterar fröer, för säkerhets skull. Skumögd som jag är, råkade jag nämligen köpa frö för diverse högväxande saker som blir närmare två meter höga och helst bör växa i det fria, eller åtminstone i ett stort växthus. Det kunde jag läsa på fröpåsen när jag väl hade planterat fröerna och satt på mig glasögonen…

Sedan den dagen lever vi i någon slags harmonisk symbios, mina växter och jag. Jag vakar som en hök över plantorna från morgon till kväll och tillbringar större delen av tiden på balkongen, i full färd med att vattna alla de törstiga växterna. Jag har insett att jag stortrivs bland blommor och blader. Här på balkongen har jag äntligen hittat mitt livs kall. 😊

Bilder: Helena Bure Wijk