Medellivslängden i Sverige är i dag mer än 80 år, men det har inte alltid varit så. I slutet av 1800-talet kunde man skatta sig lycklig om man som kvinna fick leva i 49 år. För männen var medellivslängden endast 45 år under samma tidsperiod (1871-1880). Åren 1755-1775 var medellivslängden för män endast 34 år och för kvinnor, 37 år. Med andra ord hade jag ramlat av ”pinnen” för länge sedan om jag hade levt på den tiden…

Barnadödligheten var väldigt hög och många barn fick aldrig leva till vuxen ålder. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om förfadern Johan Bure och hans hustru, där endast fyra av parets elva barn överlevde sin barndom. Döden var ständigt närvarande och man gav ibland flera barn samma förnamn, eftersom man förmodade att några skulle gå bort i tidig ålder.

Dödböckerna berättar mer

Dödböckerna berättar om dödsorsaker och hur gammal personen var när han/hon avled (År, månad, dag). I somliga dödböcker har prästerna skrivit fantastiska minnesrunor över personerna där man får veta var de föddes, arbetade, hur deras liv såg ut och kanske hur de uppfattades av omgivningen. En riktig skatt att finna i släktforskningen!

Min mormors morfars morfar, Anders Persson f. 1786 var klockare i Simonstorp under många år. När han avled 1786 fick han en väldigt kort och torr notis i dödboken: ”Klockare i Simonstorp, d. av vatten, 60 år”. När hans bror, Torparen Olof gick bort skrev prästen en hel levnadsberättelse där han redogjorde för Olof Perssons alla anställningar och familjeliv. Att Olof uppfattades som en mycket trevligare man än ”min” gamla klockare, framgår väldigt tydligt. Prästen avslutar sin berättelse om Olof med orden ”älskad av alla”.

Tyvärr är det inte så ofta man hittar sådana här vackra dödsnotiser i kyrkböckerna. Ofta finner man bara någon enkel rad i kyrkboken med namn, yrke, dödsorsak och ålder, om personen kom från enklare förhållanden. Kyrkboken hade ett begränsat utrymme och de lite mer tjusiga ”krusidull-bokstäverna” samt mer utrymme i boken, var främst reserverat för de högre stånden.

Vanliga dödsorsaker förr

En vanlig, men diffus dödsorsak hos spädbarn var ”slag”, som tycks ligga närmast det vi i dag kallar ”plötslig spädbarnsdöd”. Barnet avled hastigt, utan tidigare symtom på sjukdom. Även vuxna kunde drabbas av ”slag” men då avsågs förmodligen det vi i dag kallar ”stroke”. ”Durklopp” (diarré/magplågor) kunde vara en dödsorsak hos vuxna, liksom olyckor, olika slags infektioner och sjukdomar – exempelvis ”lungsot” (TBC), ”rödsot” (dysenteri) och ”håll/styng”,  (lunginflammation). ”Af ålderdomsaftyning” var också en vanlig dödsorsak hos vuxna individer och eftersom de flesta människors liv var korta så kunde man dö ”af ålder” nästan när som helst om man var 40 plus.

Sega gubbar och gummor i släkten

De flesta av mina förfäder- och mödrar på 16-, 17- och 1800-talet levde relativt korta liv och i barnkullarna var det ofta ett eller flera barn som inte nådde vuxen ålder. Men det finns några släktgrenar på min mormors sida, som inte alls följde dåtida ”medellivslängds-normer”. Mormors morfars mormor, Ingrid föddes 1788 i Östra Vingåker och kom att få ett långt liv, även enligt dagens mått mätt. Ingrid dog av ålderdom när hon var 100 år och 9 månader och när jag forskar bakåt i hennes släktgrenar, så uppträder ett tydligt mönster. Man levde väldigt långa liv.

En förfader som var född i början av 1600-talet gifte om sig när han var 80 plus och fick därefter flera barn. Han måste ha ärvt sin vitalitet av sin far, som var född 1593 och nästan fick uppleva sin 100-årsdag: ”Jöns Persson i Skogen, een gammal fattigh man, 99 åhr gammal, dödh af långhsam siukdom”.

Medellivslängd i Sverige genom tiderna:

1755-1775 – män 34 år, kvinnor 37 år
1776-1795 – män 35 år, kvinnor 38 år
1816-1840 – män 40 år, kvinnor 44 år
1841-1845 – män 42 år, kvinnor 47 år
1846-1855 – män 41 år, kvinnor 45 år
1856-1870 – män 42 år, kvinnor 46 år
1871-1880– män 45 år, kvinnor 49 år
2018 – män 81 år, kvinnor 84 år